Petter och den stora radergummi kuppen
Året var 1996, och Petter var på väg att bli stor. Slutet på årskurs 9 närmade sig och man skulle börja på gymnasiet, det var stort. Man hörde mycket om gymnasiet. Man skulle välja program, något som skulle komma att prägla en för resten av livet men just det är en annan historia. Skolan skulle nu inte längre vara obligatorisk, utan nu gjorde man det av egen fri vilja. Allt skulle bli tuffare och jobbigare. En av dom sakerna, som jag valde att fokusera på, var det faktum att man inte längre skulle få radergummi och pennor från skolan. Bara en sådan sak lät stort i mina öron. Så jag var ju tvungen att göra något åt den saken. Inte för att jag inte skulle ha råd att köpa dessa saker, utan mer för att där fanns pengar att spara in.
Jag tänkte en hel del på hur jag skulle lösa detta dilemma. Så en dag kom jag på vad som behövdes göras. Jag gick igenom min plan för att sedan låta den träda i kraft. Idén var jag ensam om men jag lät två andra vara med på den, men skall jag vara helt ärlig så kommer jag inte ihåg vilka två det var.
En eftermiddag, har för mig att det var en fredag, så var det dags. Jag gick till lärarrummet som var placerat längs bort i flygeln närmast Mattojärvi Idrottsplats, som förövrigt är den platsen där Börje Salming inledde sin idrottsliga karriär. Där gick jag till en ung och trevlig lärare, kommer tyvärr inte ihåg hennes namn heller, för att låna hennes nycklar. Jag sa att jag ville låsa upp data salen och intet ont anande så lånade hon självklart ut sina nycklar till denna lagom runda goa kille som man trots allt var. Därefter skyndade jag iväg till ett materialförråd som låg ovanför mellanstadie verksamheten ungefär i mitten av Högalidskolan. Vi låste upp och gick in. Med oss hade vi min stora Haglöfs ryggsäck. Vi låste dörren och började att plocka på oss radergummi och pennlådor, så många vi kunde bära med oss. Det blev otroligt många kan jag lova. När det var dags att utrymma förrådet så var väskan såpass tung att det var svårt att få upp den på ryggen. Jag skyndade iväg för att lämna igen nycklarna för att sedan möta upp kompisarna för att snabbt ta sig från skolan.
När vi kommit hem så delade vi upp bytet mellan oss. Vi fick många radergummin och pennor vill jag lova. I mitt fall, jag som läste Hotell och Restaurang så blev det klart mer än jag behövde. Det hade nog räckt åt alla i min klass, genom hela gymnasiet och även för den nästkommande kullen av elever.
Självklart så blev det en hel del liv över detta. Men ingen kom på oss vilket nog var rätt tur för våran del. Men jag kan nu berätta denna historian då jag känner att preskriptionstiden för detta brottet måste ha gått ut för länge sedan.
Det var när vi gjorde det något som kanske inte var helt rätt, men det var väldigt kul. risken att bli upptäckt gjorde nog det hela mycket mer spännande än det egentligen var. Men i vilket fall så uppfylldes mitt mål. Jag slapp köpa pennor och radergummi på gymnasiet.
Jag tänkte en hel del på hur jag skulle lösa detta dilemma. Så en dag kom jag på vad som behövdes göras. Jag gick igenom min plan för att sedan låta den träda i kraft. Idén var jag ensam om men jag lät två andra vara med på den, men skall jag vara helt ärlig så kommer jag inte ihåg vilka två det var.
En eftermiddag, har för mig att det var en fredag, så var det dags. Jag gick till lärarrummet som var placerat längs bort i flygeln närmast Mattojärvi Idrottsplats, som förövrigt är den platsen där Börje Salming inledde sin idrottsliga karriär. Där gick jag till en ung och trevlig lärare, kommer tyvärr inte ihåg hennes namn heller, för att låna hennes nycklar. Jag sa att jag ville låsa upp data salen och intet ont anande så lånade hon självklart ut sina nycklar till denna lagom runda goa kille som man trots allt var. Därefter skyndade jag iväg till ett materialförråd som låg ovanför mellanstadie verksamheten ungefär i mitten av Högalidskolan. Vi låste upp och gick in. Med oss hade vi min stora Haglöfs ryggsäck. Vi låste dörren och började att plocka på oss radergummi och pennlådor, så många vi kunde bära med oss. Det blev otroligt många kan jag lova. När det var dags att utrymma förrådet så var väskan såpass tung att det var svårt att få upp den på ryggen. Jag skyndade iväg för att lämna igen nycklarna för att sedan möta upp kompisarna för att snabbt ta sig från skolan.
När vi kommit hem så delade vi upp bytet mellan oss. Vi fick många radergummin och pennor vill jag lova. I mitt fall, jag som läste Hotell och Restaurang så blev det klart mer än jag behövde. Det hade nog räckt åt alla i min klass, genom hela gymnasiet och även för den nästkommande kullen av elever.
Självklart så blev det en hel del liv över detta. Men ingen kom på oss vilket nog var rätt tur för våran del. Men jag kan nu berätta denna historian då jag känner att preskriptionstiden för detta brottet måste ha gått ut för länge sedan.
Det var när vi gjorde det något som kanske inte var helt rätt, men det var väldigt kul. risken att bli upptäckt gjorde nog det hela mycket mer spännande än det egentligen var. Men i vilket fall så uppfylldes mitt mål. Jag slapp köpa pennor och radergummi på gymnasiet.
Kommentarer
Trackback
