Första veckan tillbaka i verkligheten...
..är snart avklarad. Med verkligheten menas att semestern är avklarad vilket för med sig att det är åter till arbetet som gäller. Det var sedan inte bara arbetet som började igen utan träningarna drog igång i måndags efter sommaruppehållet. Jag har försökt att springa lite då och då under ledigheten men då jag för tillfället är i sämre form än någonsin så bär det emot otroligt mycket, vilket i sin tur gör att motivationen blir väldigt lidande.
En gång i tiden, för inte alls länge sedan, så ansåg jag mig själv vara riktigt vältränad. Jag tränade väldigt mycket, nästan på gränsen till vad som kan rekomenderas. Detta var samma år som vi gick upp från division 3 med Baltichov, säsongen 07-08. Att gå ut och spinga var inte jobbigt på så sätt att konditionen gav vika. Man orkade hur mycket fys som helst i princip.
Men sedan dess har man tränat mindre och mindre till att nu träna alldeles för lite. Det är inte alla gånger lätt att finna motivationen med att träna hårt när ambitionen inte riktigt finns där. Det är fortfarande kul med handboll och så. Det är en fantastisk sport som ger otroligt mycket och självklart vill man vinna och hjälpa föreningen så mycket som man bara kan. För nu ligger mina ambitioner mer på föreningen än mig själv. Jag vill på alla sätt jag kan hjälpa Baltichov så mycket jag bara kan, på alla sätt. Men det är inte som det var förr då man hade mål och förhoppningar om spel högt upp i seriesystenmet. Jag har i alla fall fått känna på det lite på hög nivå men det är ju en nivå man mest troligt inte kommer till igen. Eller det vet man ju att så är fallet eftersom jag vet hur mycket jag måste träna för det, och det är inget som jag känner mig motiverad att göra. Att gå ut och springa en runda blir till en för stor ansträngning och man finner inte det roliga i det således. Att inte orka så mycket som man gjort tidigare sätter sig även i huvudet vilket gör att det man egentligen tycker väldigt mycket om, att träna, blir till en börda störra än vad den är.
Men detta är något jag lite sakteliga skall försöka förbättra. För annars kan detta bli en alldeles för jobbig säsong. Det räcker med att vi har tappat för många viktiga spelare i laget. Det vore dumt att göra säsongen jobbigare rent personligt av att vara för dåligt tränad.
Det är som sagt en ny säsong i antågande för IK Baltichov. En säsong som kan bli jobbig då truppen för tillfället är alldeles för tunn. Sedan jag kom till föreningen under säsongen 06-07 så har vi tappat ett helt lag med spelare som alla under sin tid i föreningen varit startspelare.
Men man får inte hänga läpp över det. Det är vi som är där som skall lösa det och förhoppningvis kan vi få in en eller två spelare med klass som kan hjälpa till att få fart på skeppet.
Forza Baltichov!
En gång i tiden, för inte alls länge sedan, så ansåg jag mig själv vara riktigt vältränad. Jag tränade väldigt mycket, nästan på gränsen till vad som kan rekomenderas. Detta var samma år som vi gick upp från division 3 med Baltichov, säsongen 07-08. Att gå ut och spinga var inte jobbigt på så sätt att konditionen gav vika. Man orkade hur mycket fys som helst i princip.
Men sedan dess har man tränat mindre och mindre till att nu träna alldeles för lite. Det är inte alla gånger lätt att finna motivationen med att träna hårt när ambitionen inte riktigt finns där. Det är fortfarande kul med handboll och så. Det är en fantastisk sport som ger otroligt mycket och självklart vill man vinna och hjälpa föreningen så mycket som man bara kan. För nu ligger mina ambitioner mer på föreningen än mig själv. Jag vill på alla sätt jag kan hjälpa Baltichov så mycket jag bara kan, på alla sätt. Men det är inte som det var förr då man hade mål och förhoppningar om spel högt upp i seriesystenmet. Jag har i alla fall fått känna på det lite på hög nivå men det är ju en nivå man mest troligt inte kommer till igen. Eller det vet man ju att så är fallet eftersom jag vet hur mycket jag måste träna för det, och det är inget som jag känner mig motiverad att göra. Att gå ut och springa en runda blir till en för stor ansträngning och man finner inte det roliga i det således. Att inte orka så mycket som man gjort tidigare sätter sig även i huvudet vilket gör att det man egentligen tycker väldigt mycket om, att träna, blir till en börda störra än vad den är.
Men detta är något jag lite sakteliga skall försöka förbättra. För annars kan detta bli en alldeles för jobbig säsong. Det räcker med att vi har tappat för många viktiga spelare i laget. Det vore dumt att göra säsongen jobbigare rent personligt av att vara för dåligt tränad.
Det är som sagt en ny säsong i antågande för IK Baltichov. En säsong som kan bli jobbig då truppen för tillfället är alldeles för tunn. Sedan jag kom till föreningen under säsongen 06-07 så har vi tappat ett helt lag med spelare som alla under sin tid i föreningen varit startspelare.
Men man får inte hänga läpp över det. Det är vi som är där som skall lösa det och förhoppningvis kan vi få in en eller två spelare med klass som kan hjälpa till att få fart på skeppet.
Forza Baltichov!
