P som i Petter

Det här är en händelse som inträffade för ungefär 7 år sedan. Jag och min ständige kompanjon och vapendragare Roger hade som vanligt fått en snilleblixt utöver det vanliga. Då vi bodde två minuters gångväg från avrandra så tyckte vi det var onödigt alla gånger vi ringde upp varandra. Så vi gick och köpte en uppsättning Walkie-talkies. En väldigt bra pryl tyckte vi. Nu kunde vi prata med varandra utan att det kostade pengar.

Senare under denna inköps veckan blev det tid att hänga lite med våran polare Andersson Detta följdes upp med en sväng ut på krogen som många gånger förr. Med ut denna kv'ällen hade vi våra nyinköpta Walkie-talkies. Varför vi hade det? Ja det vet varken jag eller Rogge, men jag antar att det kändes väldigt naturligt att göra så..
När vi senare under kvällen, eller snarare natten, var på väg hem så blev vi lite hungriga. Dock märkte vi till våran besvikelse att ingen av oss hade några pengar, men väl våra Walkie-talkies. Då kom någon av oss, vet ärligt inte vem, på den lysande idén att vi kunde lura till oss lite korv. Vi la upp planen och sen skred vi till verken.
Vårat "offer" blev en korv vagn vid Bältespännarparken. Jag gömde mig bakom någon buske intill vagnen medans Rogge med bestämda steg klev upp till vagnen, viftade snabbt med sin legitimation och sa med bestämd röst:
 - Det var från polisen det här, kan jag få se på ert tillstånd att stå här.

Man kunde till och med från busken där jag satt se den smått chockade och något panik artade blicken från korvgubben. Han svarade med darrande röst:
 - Nej.. inget tillstånd...

Rogge lyfte då sin Walkie-talkie till munnen och sa något i stil med:
 - Ja det var 1015 här, inget tillstånd på denna.
Svaret från busken lät inte vänta:
 - 1016 här. Ja då får vi rapportera detta.

Rogge hann inte ens tilltala korvgubben innan han med önskande röst bad snällt om att detta inte skulle rapporteras. Rogge förklarade då allvaret i att sälja korv utan tillstånd och att så får man verkligen inte göra, och det enda rätta vore att rapportera det. Än en gång bad korvgubben om att vi inte skulle rapportera det. Då förklarade rogge att ok, vi kan ha överseende med det denna gången. Men då skall det inte hända igen och vi skulle allt få gratis korv för besväret.
Korvgubben verkade gilla den idén för fortare än kvickt la han på två korvar på grillen.
Vi tog korvarna och påminnde en sista gång innan vi gick att man allt måste ha tillstånd för att sälja korv.

Jag kan fortfarande idag komma håg smaken av den Chorizon vi fick. Han hade haft så bråttom att fixa i ordning korven att den inte var varm i mitten. Om man skall vara ärlig så var korven inte så god. Men vad är det man säger, gratis är gott.
Det är kanske inte helt förenligt med god moral att göra på detta sättet. Men det gör det hela inte mindre roligt för det.