P som i Petter

Nu till helgen infaller Alla helgons dag som den alltid gör lördagen mellan den 31 oktober till den 6 november. Seden att fira helgon och martyrer på olika specifika dagar uppstod tidigt inom den kristna kyrkan och snart även behovet av en samlingsdag för mindre betydande helgon som inte fått en egen plats i kalendern. Därför infördes en ”alla (övriga) helgons dag” för dessa. Alla helgons dag är en kristen högtid som firas till de dödas åminnelse. En högtid att minnas de som lämnat oss lite extra. Besöka deras gravar och tända ett ljus etc.
Jag är själv inte på något alls kristen, eller på något annat sätt troende. Men jag kan ändå tycka att detta är en högtid värd att uppmärksamma. Det kommer jag att göra. Då jag inte har någon närstående begravd här nere i Göteborg med omnäjd så kan jag inte besöka någon gravplats. Men jag kommer att tända ljus här i hemmet och minnas de som minnas bör.

Men allt detta med Alla helgons dag är ju något som verkar ha passerat många förbi. Speciellt en helg som denna då den smått tragiska dagen Halloween inträffar. En afton som inte egentligen firats i Sverige innan den blev mer och mer populär under 90 talets mitt och slut. Detta som då är ett klart komersiellt påhitt även om man kan hitta vissa spår av vad som tidigare var All Hallows Eve(alla helgons afton). Denna afton där barn går runt från dörr till dörr och tigger godis gömda bakom utrycket bus eller godis. Tanken bakom busandet under Halloween är att helgonen går igen som vålnader eller spöken. Det är inte i överensstämmelse med alla helgons dag. Att de goda Kristuslika helgonen skulle spöka och skrämmas (som har slagit igenom i halloweenfirandet) grundas snarare på folktro och kommersiella intressen, än den kristna tanken på helgon.
Halloween som på alla sätt ligger i köpmännens intressen då här finns chans att tjäna pengar. Jag har den turen att jag kan välja själv och jag väljer bort detta komersiella jippo. Det är dagar som denna man är glad att man bor i ett hus med porttelefon. Jag sätter mitt hopp till att mina grannar(som alla är barnlösa, åtminståne i godis tiggar ålder) inte heller dom släpper in dessa tiggare i mitt hus.

Så mitt budskap till er alla som läser detta. Fira denna helg som sig bör. Ni som har möjlighet, besök era anhöriga som inte finns med oss längre. I annat fall, tänd ljus för dom och kom ihåg dom lite så där extra. Låt er inte dras med av den komersiella vågen som drar över oss.

Bara för att avverka den viktigaste händelsen än så länge denna veckan först av allt. Vinst för Djurgården mot Helsingborg med 2-0 ,och därmed den andra vinsten i rad, igår. Känns overkligt skönt detta, det kan falla så väl ut att vi kniper kvalplatsen. Men det är långt kvar ännu. Närmare bestämt 90 minuter på Stockholm Stadion på söndag mot dom gästande smålänningarna Kalmar FF. Vinst där, eller om Örgryte inte får med sig mer än 1 poäng utifall att vi skulle förlora så blir det kval mot Assyriska Förenigen Södertälje. Är så sjukt nervös och har sådan ångest att jag knappt kan verka som en normal människa..

På tal om Kalmar och smålänningar. Min gamla vän och vapendragare Roger har gett sig in i bloggvärlden. Han bloggar om musik på sin blogg Musiken i mitt liv. Gå gärna in där och se vad han har att dela med sig av.

Annars så påbörjade jag i tisdags mitt lilla projekt med vad som hittills används som förråd men som skall bli en klädkammare åt Anna. Den var chockröd när jag började projektet och har nu efter tre dagars målning fått en ljus trevlig vit färg. Förhoppningsvis så var det sista gången jag behövde måla i dag. Men det återstår att se imorgon när färgen har torkat. Det är då det roliga kommer då jag skall fixa i ordning den till en walk in closet. Ja nu är den ju inte så stor då, men fortfarande måste man kunna kalla den en walk in closet.
Alla som känner mig vet mycket väl att jag inte är så händig. Men jag ser det som en trevlig och lagom övervinnlig utmaning samtidigt som jag får göra något som jag hoppas Anna skall komma att uppskatta. Sen behövs den rent praktiskt då Anna har väldigt mycket kläder. Jag kommer att återkomma med det färdiga resultatet någon gång i framtiden.

Idag är det match i Allsvenskan mellan mitt älskade Djurgården och Örgryte. Förutsättningarna är rätt enkla. Förlorar vi så blir det inget spel i Allsvenskan nästa år, spelar vi lika så ser det otroligt svårt ut att få spela i allsvenskan nästa säsong. Med andra ord, vi MÅSTE vinna denna matchen. 2000 talet har vart väldigt trevligt för oss Djurgårdare så här långt. Tre SM guld bland annat och överlag det bästa svenska laget under 2000 talet. Men nu sedan det senaste SM guldet 2005 har det gått tungt, mycket tungt.. Så tungt att det nu 4 år efter vårt senaste SM  guld kan vara färdigspelat i Allsvenskan för denna gången. Att en förening kan misskötas så till den stora grad att fallet går så fort är helt otroligt.
Nu är ni säkert rätt många där ute som tycker detta med fotboll och det engagemang många av oss har för det är lite små sjukt. Det är även ni som aldrig kommer att förstå hur jobbigt det verkligen är när det går så här tungt för sitt kära lag. Det påverkar det mesta och man går runt och är lite små deppig mest hela tiden. Det var en gång någon sa sa det att Fotboll är inte på liv eller död, det är så mycket mer än så. Men det berör så många människor världen över och är nog större än alla religioner som finns. För fotboll förbrödrar samhällsklasser, för på en fotbollsläktare är alla lika. Fotboll får folk att glömma misär och fattigdom, och det får folk att glädjas. Men sen har vi gånger som denna när det får en att må dåligt.
Jag har ju själv spelat handboll hela mitt liv och har som senior gjort det på rätt ok hög nivå. Men jag kan ju säga det att jag har alltid tagit en förlust för Djurgården hårdare än en förlust i handbollen.

Det finns en lite historia som rör lite vid detta ämnet. Efter att jag hade flytatt ner till Kungsbacka och spelat för Aranäs i tre säsongen så fick jag chansen att komma till Hisingens laget HP Warta som då låg i Elitserien. Det första året i klubben fick jag tyvärr inte spela någon a-lagsmatch. Vi åkte det året ur Elitserien och spelade följdaktligen nästkommande år i division 1 och sedan Allsvenskan efter jul. Min debut i Warta kom efter nyår i Allsvenskan, men jag hade kunnat göra den redan i november 2002. Men saken var den att Djurgården det året var med och slogs om SM guldet, det som skulle komma att bli det första SM guldet sedan England vann VM guld, alltså 1966. Allt skulle komma att avgöras på Ryavallen i Borås den 2a november. Men saken var den att samma dag hade Warta match och det hade gått bra för mig en tid. Så pass bra att jag kände på mig att jag skulle ha fått spela. Så vad göra. Jag tog helt enkelt saken i egna händer för att göra valet lite lättare för våra tränare. Jag kom till fredags träningen som var sista träningen innan matchen. Jag bytte om och gick upp i hallen och gjorde mitt bästa för att se så seg och hängig ut som möjligt. Det gick hem! Våran tränare kom fram och frågade hur jag mådde varpå jag svarade att jag trodde jag var på väg att bli sjuk. Han gjorde det enda rätta och skickade hem mig och tog ut en annan kille till matchen. Jag kom ihåg att jag gick hem därifrån med ett leemde på läpparna. Jag skulle få uppleva den största fotbollsmatchen i mitt liv.

Men nu är det andra förutsättningar men samma väg att gå för Djurgården. Vi måste vinna! Om det skulle vilja sig så väl att vi vinner idag och tillslut håller oss kvar i Allsvenskan så kommer det kännas som ett SM guld. För om vi lyckas hålla oss kvar efter en sådan katastrof säsong som detta har vart och med all ångest som den har medfört, ja då är allt möjligt.´

Full fart framåt! Håll tätt bakåt!

Sjung för gamla Djurgår´n
Sjung för gamla Djurgår´n nu,
sjung av hjärtat sjung!
Enda klubb i världen som är evigt lika ung!
Sjung när vi har vinst på gång
och sjung när det går snett.
Så länge gamla Djurgår´n finns känns livet ändå lätt!
Sjung för gamla Djurgår´n nu,
sjung i ur och skur!
Visa folk att blåa ränder,
dom går aldrig ur!
Vem som vill kan sticka upp,
men vi är nummer ett!
Så länge gamla Djurgår´n finns känns livet ändå lätt!

Även om denna helgen inte går till historien som en av dom mest händelserika genom tiderna så har det vart en rätt skön helg. Den har vart mycket lugn och gett mig möjligheten att ansamla kraft inför veckan som kommer.
I fredags övertalades jag av Robin och Nisse att köpa Call of Duty 4 Modern Warfare. Första person skjutar spel är vanligtvis inget för mig. men dom hade lovordat det så pass mycket att jag var tvungen att ge det en chans. Visst kan jag hålla med dom om att spelet är bra. Men jag som är minst sagt nybörjare på första personsspel hade det ju lite svårt mot alla andra erfarna spelare. Men jag får väl öva så smått och efter ett tag kanske man är ok på det. Men jag kommer inte på något sätt lägga ner allt för mycket av min tid och själ i detta även om det är klart underhållande.

Har även denna helgen kollat dom nya Johan Falk filmerna som kommit ut. I tur och ordning GSI, Vapenbröder, National Target och Leo Gaut. Filmserien om Johan Falk som enligt mig är klart bättre än både Beck och Wallander filmerna imponerade på mig sånär som på Leo Gaut som tyvärr inte var något vidare. Men den första av dom, Gruppen för Särskilda Insatser, var riktigt bra. I mitt tycke den bästa svenska filmen i denna genre. Så jag rekomenderar er alla att kolla dess filmer om ni inte redan sett dom.

Sen så har jag ju självklart kollat en hel del fotboll också. Vågar knappt säga hur många matcher, men många har det blivit. Höjdpunkten denna fotbollshelg var ju självklart mitt Aston Villas vinst över Chelsea. Ännu en stabil insats av laget med dom snyggaste tröjorna på dom brittiska öarna! Kanske kan vi slås oss in bland topp fyra i år och bryta dominansen.
En annan klar höjdpunkt från helgen var Sunderlands badbolls mål mot Liverpool. Tråkigt däremot var det att Hertha Berlin inte kunde vakna till och vinna och därmed göra så jag vann 3500:-... På tal om tipset gick det sådär denna helgen på Stryktipset. Missade tre stycken halvgarderingar och fick bara 8 rätt. Men det är ju en ny chans till 13 rätt nästa helg!

Anna har nu rört sig vidare på sin jorden runt resa. Hon är nu i Peru och i detta nu så vandrar hon runt i den gamla Inkastaden Machu Picchu. Lite lätt avundsjuk är man ju på henne. Efter hon har vart där så bär det av en sväng till Amazonas innan resan går vidare mot La Paz i Bolivia.
Man önskar man kunde ha följt med. Men nu är det som det är och jag får se fram emot en månad med Anna i Thailand. Det är något som jag ser enormt mycket fram emot. Skall bli hur gött som helst!

Imorgon är det inte bara måndag och därmed första dagen på den nya arbetsveckan. Utan att är ödesmatch på Rambergsvallen 10 minuters gångväg hemifrån. Mitt kära Djurgården kommer till Hisingen för att spela mot Häcken. Förlust imorgon och det kommer att se mycket tungt ut även om det inte innebär att det är kört då vi nästa lördag möter Örgryte. Där kan vi snacka om att vinna eller försvinna. Men poäng imorgon är oerhört viktigt så vi fortfarande har häng på Örgryte.
Så imorgon är det viktigatse att inte förlora. Håller man nollan så kan man inte förlora. Så det finns bara en sak som gäller. HÅLL TÄTT BAKÅT!!

...och den dagen medförde ju ingen direkt glädje, inte sett till landskampen åtminståne. För i övrigt var det en rätt bra dag. Var hos min bror och brorsöner för att kolla matchen mellan Danmark och Sverige. Även fast man insåg att det skulle bli svårt att vinna denna gruppen så trodde man ju i alla fall att en andra plats borde kunna bärgas. Men det visade ju sig inte vara möjligt. En halvdasigt skott från Danmark letade sig in bakom våran något ojämna målvakt i det Svenska målet. Allt hopp man ändå har haft släcktes när det kändes som mest att det inte skulle göra det. Sverige skapade nog mycket för att punktera denna matchen långt tidigare, men som så många gånger förr i detta kvalet så kunde man inte förvalta målchanserna som skapades.

Men detta kan ändå trots att VM hade vart lite roligare med ett Sverige som deltagare vara början på något bra. Detta kan leda till att äldre spelare slutar, eller ställs åt sidan till förmån för nya unga hungriga killar. Spelare som Mikael Nilsson, Olof Mellberg, Anders Svensson och framförallt Henrik Larsson kan nu lämna plats åt nya yngre förmågor. Även en annan man måste ifrågasätta om han borde få vara med är Samuel Holmén. Han var förmodligen den sämsta spelaren på planen igår och det faktum att han startar matcher i landslaget borde vara anledning nog att vi inte kommer till VM. Det finns många unga lovande spelare och det är dom vi skall bygga laget runt. Så nu när EM kvalet drar igång nästa höst så vill jag att det Svenska laget skall formeras som följer:
A.Isaksson- M.Lustig, D.Majstorovic, M.Bjärsmyr, B.Safari- S.Larsson, K.Källström, G.Svensson, R.Elm, Z.Ibrahimovic, M.Berg

Dagen idag skall spenderas i Förbohallen i Stenkullen. Det är dags för årets andra hemmamatch för IK Baltichov, denna gången mot V.Frölunda. Nya unga Baltichov om vi får kalla dom så går för sin tredje raka vinst, vilket det borde bli här. V.Frölunda som ser ut att ha en lång säsong framför sig där division 3 lär bli anhalten för deras resa borde kunna avvärjas relativt enkelt. Men man får aldrig ta ut något i förskott, men allt annat än vinst måste ses som ett misslyckande.
Det har gått en dryg månad sen jag valde att ta time-out från handbollen. När man kände att motivationen och glöden inte var där även fast man ville att den skulle vara det så vara detta det enda rätta mot alla att göra, och framförallt mot mig själv. En time-out kändes som det bästa beslutet. Att sluta helt kan man lätt ånga, men nu så har jag bara tagit en paus. En paus som minst skall vara till efter jag kommer hem från Thailand i mitten på januari. Får se där och då hur man känner sig, både fysiskt och hur det står ställt med motivationen.
Än så länge så saknar jag inte handbollen alls faktiskt. Visst att spela match saknar man lite, men det är trots allt en så pass liten del av det, och träningen saknar man inte. Det man dock saknar är sammanhållningen i omklädningsrummet och så. Men i takt med att fler och fler slutade i laget så försvann även den biten. Men man saknar det vi hade för några år sedan.

Året var 1996, och Petter var på väg att bli stor. Slutet på årskurs 9 närmade sig och man skulle börja på gymnasiet, det var stort. Man hörde mycket om gymnasiet. Man skulle välja program, något som skulle komma att prägla en för resten av livet men just det är en annan historia. Skolan skulle nu inte längre vara obligatorisk, utan nu gjorde man det av egen fri vilja. Allt skulle bli tuffare och jobbigare. En av dom sakerna, som jag valde att fokusera på, var det faktum att man inte längre skulle få radergummi och pennor från skolan. Bara en sådan sak lät stort i mina öron. Så jag var ju tvungen att göra något åt den saken. Inte för att jag inte skulle ha råd att köpa dessa saker, utan mer för att där fanns pengar att spara in.

Jag tänkte en hel del på hur jag skulle lösa detta dilemma. Så en dag kom jag på vad som behövdes göras. Jag gick igenom min plan för att sedan låta den träda i kraft. Idén var jag ensam om men jag lät två andra vara med på den, men skall jag vara helt ärlig så kommer jag inte ihåg vilka två det var.

En eftermiddag, har för mig att det var en fredag, så var det dags. Jag gick till lärarrummet som var placerat längs bort i flygeln närmast Mattojärvi Idrottsplats, som förövrigt är den platsen där Börje Salming inledde sin idrottsliga karriär. Där gick jag till en ung och trevlig lärare, kommer tyvärr inte ihåg hennes namn heller, för att låna hennes nycklar. Jag sa att jag ville låsa upp data salen och intet ont anande så lånade hon självklart ut sina nycklar till denna lagom runda goa kille som man trots allt var. Därefter skyndade jag iväg till ett materialförråd som låg ovanför mellanstadie verksamheten ungefär i mitten av Högalidskolan. Vi låste upp och gick in. Med oss hade vi min stora Haglöfs ryggsäck. Vi låste dörren och började att plocka på oss radergummi och pennlådor, så många vi kunde bära med oss. Det blev otroligt många kan jag lova. När det var dags att utrymma förrådet så var väskan såpass tung att det var svårt att få upp den på ryggen. Jag skyndade iväg för att lämna igen nycklarna för att sedan möta upp kompisarna för att snabbt ta sig från skolan.

När vi kommit hem så delade vi upp bytet mellan oss. Vi fick många radergummin och pennor vill jag lova. I mitt fall, jag som läste Hotell och Restaurang så blev det klart mer än jag behövde. Det hade nog räckt åt alla i min klass, genom hela gymnasiet och även för den nästkommande kullen av elever.

Självklart så blev det en hel del liv över detta. Men ingen kom på oss vilket nog var rätt tur för våran del. Men jag kan nu berätta denna historian då jag känner att preskriptionstiden för detta brottet måste ha gått ut för länge sedan.
Det var när vi gjorde det något som kanske inte var helt rätt, men det var väldigt kul. risken att bli upptäckt gjorde nog det hela mycket mer spännande än det egentligen var. Men i vilket fall så uppfylldes mitt mål. Jag slapp köpa pennor och radergummi på gymnasiet.

..utan det finns visa ljusglimtar att finna. En av dom större ljusglimtarna är ju det faktuma att under hösten så börjar dom flesta tv serier som haft sommaruppehåll. Efter en hel sommar utan någon tv-serie att följa så startar dom upp igen på hösten en efter en.
Just nu så är det inte så många tv-serier jag följer tyvärr. Dom serier som fortfarande producerar nya avsnitt som jag följer i detta nu är Heroes, Dexter och UFC:s realityserie The Ultimate Fighter. Sen har vi såklart även också Lost, men den sista säsongen av Lost startar ju inte förrän i mars eller så. Om vi även räknar dom internet sända avsnitten av 08-Fotboll och Euro-Talk som sänds på Svenska Fans så blir det ju två till då.
Tv-serier är på många sätt det ultimata att se på tv. Avsnitten är lagom långa och är därmed inte lika tidskrävande som filmer. Dom underhåller under en väldigt lång tidslinje, många i flera år vilket är underbart. Nya tv-serier måste man ju vänta vecka efter vecka för att se. Men om man börjar följa en tv-serie som har kommit långt eller till och med sänt färdigt så har man otroligt mycket bra att se. Man kan lägga sig i soffan och spendera hela dagar på ett mycket underhållande sätt.

Som jag sa så är det inte nu mer än tre serier jag följer, fyra om man räknar med Lost. Tre serier än nästan lite för få kan jag tycka då det är rätt gött att ha tex. ett avsnitt om dagen att se. Så nu tänkte jag snart ta tag i någon ny serie att följa, men kan inte direkt bestämma mig för vilken eller vilka. Det snackas ju en hel del om True Blood just nu och det är ju en serie man helt klart borde ge en chans. Men sen finns det ju endel serier som verkar grymt bra men som man ännu inte sett. Jag tänker då närmast på serier som Entourage, Weeds, Six Feet Under, Jericho för att nämna några.
Sen har jag ju även ett par serier som jag börjat att titta på men av olika anledningar inte fortsatt med som jag vill se klart. Det är serier som Desperate Houswives och Invasion. Så det finns ju helt klart serier att ta av. Så jag får helt enkelt ta mig en funderare på detta.

Det är ju rätt populärt i detta landet att göra listor. Så det är även något som jag tänkte ge mig på. Helt enkelt lista världens, i mitt tycke, 5 bästa serier:

* Lost
* Oz
* Sex and the City
* Dexter
* Heroes