P som i Petter

I senaste inlägget rasade och hatades det här på P som i Petter. Men nu i detta inlägget blir det tvärtemot. Idag skall det hyllas och älskas. Saker, händelser och fenomen skall lyftas fram och ges den kärlek som allt och alla förtjänar. Jag kommer inte lista människor i detta inlägget då dom ligger på en helt annan nivå. För jag har ju min Miss world traveler Anna som jag älskar otroligt mycket. Den enskilt mest underbara människa jag träffat alla kategorier, både som flickvän och vän. En underbar familj bestående av mamma, pappa, bror och syster. Brorsönerna skall icka förglömmas dom heller. Har en massa vänner som även dom förtjänar en massa kärlek och fanfarer. Men hade alla individer listats så hade listan blivit lite jobbigt lång.

* Handboll. Det är den enskilda sak eller aktivitet som gett mig klart mest i livet. Jag har fått vänner, hållt mig sysselsatt. Haft något som jag kunnat skapa mål att satsa efter och det var den enskilt största anledningen till att jag flyttade till Kungsbacka och sedemera Göteborg med allt vad det har medfört. Har handbollen att tacka för så otroligt mycket.

* Djurgården. Alla förstår sig inte på det här med att älska och brina för ett fotbollslag. Men för alla er som gör det och vet vad det innebär så är det otroligt stort. Man upplever upp och ned gångar, glädje och sorg. Men hur det än går så finns kärleken där. Det finns en anledning till att fotboll är så stort som det är. Förenar människor i alla samhällsklasser och livsöden under en och samma passion.

* Svensk Cater/Svensk Snabbmat. Även om jag i mitt förra inlägg utryckte mitt missnöje med arbetet jag befinner mig på om dagarna så finns det ju trots allt mycket positivt man fått ut av stället. Då är det ju framförallt en sak. Jag har via arbetet träffat några personer som har kommit att bli några av mina bästa vänner, och det är jag otroligt tacksam för.

* Vårdpersonal. Denna yrkeskår bör hyllas mer än så många andra. Dom som jobbar där gör varje dag skillnaden för så många människor, detta trots att dom har en alldeles för dålig lön och i många fall alldeles för dåliga arbetsmiljöer. Personligen hade jag aldrig kunnat jobba inom vården då jag har svårt för att vara omkring människor som mår dåligt. Det ger mig av någon anledning dåligt samvete för att jag har det rätt bra och så ser man vart man kan hamna i framtiden och det kan vara en mycket jobbig tanke.

* Måste även hylla alla människor som gör något för andra uta att kräva något tillbaka. Tex såna som jobbar som volontärer. Alla som på något sätt arbetar ideellt i någon organisation, eller som på annat sätt bidrar på ett positivt sätt för andra människor utan att kräva något i utbyte.

* Kent. Nu pratar vi alltså om musikgruppen Kent. Det enskilt bästa musikbandet som funnits. Där har vi en grupp som alltid får en att må bra på ett eller annat sätt även om alla låtar inte alltid är lika uppåt. Minnerna av konserterna man sett med dom kommer alltid leva kvar som otroligt bra minnen. Här pratar vi alltså om ren och skär njutning. Mycket kärlek till Kent.

* Dator + internet. Visst det kanske låter nördigt. Men jag och många med mig kan inte tänka sig ett liv utan en dator. Den är källa till information, nöje, nya möten.. ja listan kan göras lång.

* Möjligheten att ladda ner musik och film via torrent. Det ingår lite i den ovanstående kategorin. Men detta är ett fenomen som skall hyllas alldeles för sig själv. Många tycker att det är fel med fildelning, men jag kan inte på något sätt hålla med. Detta sätt att dela filer mellan varandra har gjort att jag upptäckt musik och filmer som jag aldrig annars hade upptäckt. Så tack Bram Cohen för att du la grunden till detta!

* Sony. Lite mer nörd poäng. Men deras skapelse Playstation 3(1&2) medför otroligt mycket nöje. En otroligt bra spelkonsol. Möjlighet att kolla film på en helt ny nivå tack vare Blue Ray. Ja möjligheterna med denna skapelse är smått otroligt.

* Postnummer område 417. Vi pratar alltså Hisingen, vi pratar om Slätta Damm. Det var hit jag flyttade första gången den gången jag flyttade hemifrån. Har bott här sedan 2001 bortsett från ett år i Lerum innan jag återvände hit igen 2008. Många har mycket mindre gott att säga om Hisingen. Men när dom väl vart här i Slätta Damm så låter det lite annorlunda. Här är det helt enkelt lite finare och lite bättre. Jag trivs otroligt bra här måste jag säga. Det är nära in til stan och sen har vi Hisingensparken alldeles runt hörnet. Hisingsparken är Göteborgs största parkområde. Perfekt för motion eller om du bara vill ta en promenad i naturen, underbart!

Man skall inte hata, inte egentligen inte i en perfekt värld. Men nu är inte världen perfekt, och så länge den inte är det så skall jag hata en del saker ett tag till. Saken är ju den att vissa saker hatar man, så är det bara. Vissa är stora andra är små, men hat i olika former finns alltid där hos alla människor. Sen finns det saker man hatar mer och andra som man hatar mindre. Så nu i detta inlägget tänkte jag dela med mig av saker jag hatar, eller åtminstone ogillar väldigt skarpt. För just hat är ju ett väldigt starkt ord.

* Könskvotering är något jag ogillar otroligt mycket. Att kvotera in någon, man eller kvinna, på en arbetsplats utbildning eller vad som helst bara för att jämna ut könsbilden är inte ok. Man skall gå efter kunskap oavsett kön.

* Särbehandling av våldtäktsmän, pedofiler och liknande avarter av människor. Begår man ett brott oavsett vad det är så åker man in i fängelse så enkelt är det ju. Men denna typen av brottslingar skyddas genom att sitta på special anstalter. Man skal inte skilja på brottslingar på det sättet. Dom skall sitta med alla andra oavsett vad. Varför skall dom skyddas? Det fanns ingen där som skyddade offren som dom förstört livet för.

* Exploatering av fattiga människor som inte har något annat väl än att låta sig utnyttjas gör mig så otroligt arg och ledsen.

* Folk som anser sig ha rätt att se ner på och till och med uttala sig negativt om människor som på något sätt befinner sig utanför det som dom anser vara det "normala" gör mig arg. Till detta räknar jag människor som retar överviktiga. Rasister som på ett sådant sätt anser sig stå över andra. Även såna som gör sig roliga på andras bekostnad, så som många tex. gör med handikappade. All typ av mobbing. Varför kan inte bara alla respektera varandra för den alla är?

* Att det bästa sättet att röra sig i en stad, lokaltrafik, inte är avgiftsfritt. Nej, istället har man så höga priser att det inte är värt besväret att åka buss utan man uppmuntrar genom detta folk att ta bilen istället. Priset i kombination med nedanstående punkt.

* Västtrafik. Antingen så är bussen sen och man kommer försent till jobb/träningar/möten/anslutande tåg & bussar osv. eller så kommer den inte alls. Skulle dom lyckas att få en buss att komma i tid så kan du ge dig f*n på att den är sen när den väl är framme vid hållplatsen du skall av på.

* Sedan så ogillar jag den svenska vintern. Den är lång, kall och framförallt mörk. Sen kommer folk att säga att det är ju så mysigt med snö som lyser upp. Nej det är det inte! Det är mysigt med en varm sol som lyser upp och det är ljust långt in på kvällen. Vill man ha vinter kan man resa till Alperna.

* AIK Solna. Egentligen behöver man inte säga mer. Finns inget med denna idrottsföreningen alls att tycka om. Man blir ju arg bara man hör namnet uttalas.

* Takida.Sämre skit än detta band får man söka långt efter, men jag tror nog inte man kan lyckas finna ett. Skulle man råka höra dom på radion där man går på jobbet så denna lilla sak i sig förstöra en hel dag.

* Vidare hatar jag det faktum att allt som är gott är onyttigt. Vill kunna äta vad som helst utan att behöva tänka mer på det, men så bra har man det ju inte.

* Sedan så hatar jag mitt jobb rätt mycket för tillfället...

Det finns så mycket annat att hata och ogilla utöver det ovanstående. Detta var bara ett urval av saker. Självklara saker som mördare, djurplågare, kvinnomisshadlare och såna avarter har jag inte tagit med då detta ter sig rätt självklart att man hatar rätt hårt.
Det bör tilläggas att jag inte är någon som går omkring och hatar onormalt mycket, för det gör jag absolut inte. Jag hatar nog i samma utsträckning som alla andra. Men det finns så mycket saker som man blir så arg över i det samhället vi lever i.

Helgen spenderades som jag nämnt tidigare i Köpenhamn. En mycket trivsam stad på alla sätt får man säga.
Det hela började så smått med lite Jack Daniels & Ginger Ale ganska precis efter att arbetsdagen tagit slut och innan man hunnit lämna byggnaden. Så borde fler arbetsdagar sluta på vårt kära Svensk Cater. Efter att ha haft ett mindre pit-stop på Pullmans nere på Centralstationen så tuffade X-2000 av med destination Köpenhamn via Malmö. Det var ju någon månad sedan man var i Malmö sist då Anna är ute och reser, men det är alltid lika trevligt att rulla in på Malmö central. Tågresan ner passerade utan skandaler och alla var vid gott humör.

Väl nere i Köpenhamn så bar det av till hotellet som låg väldigt centralt och bra. Närmsta granne var en strippklubb som mig veterligen ingen besökte. Men det känns å andra sidan inte som om någon skulle ha avslöjat det i första taget för den delen.
Väl uppe på rummet så blev jag och min rumskamrat Robert aningen förvånade när vi fick en 80 säng att dela på. Vi lyckades tjata til oss en lite större säng, typ 140, vilket fick duga. Fannas ingen tid att vara kräsen.
Därefter bar det ut i Köpenhamns nattliv. Det blev ett rätt bra håll-i-gång. Detta för alla utom för han som inte hann till toan innan drickat från tåget kom upp och han somnade på golvet, behöver inte dela med oss om vem det var. När jag sakta stapplade hem kring 2 tiden så var jag rätt förfriskad och väldigt trött. SÅ då blev det sängen jämte Robert som tog det säkra före det osäkra och la sig clinch med väggen.

Dagen därpå vaknade jag med årtusendets huvudvärk. Aldrig haft migrän förr, dumt att få det nu... typ. Men en snabb vända förbi Burger King och en öl på en rätt små trevlig pub på Ströget löste det problemet. Dagen fortsatte i den andan med lite öl och rätt god mat, iaf till lunch då det fanns mer att önska av middagen. Under middagen kände jag att jag inte skulle komma att bli kvällen vinnare. Så döm om allas förvåning när jag begav mig hem strax innan 21 för att sova. Där sov jag väldigt gott, trots Roberts försök med att hålla mig vaken via högljudda snarkljud.
Jag vaknade omkring 09:00 otroligt pigg och utvilad, tillskillnad från mer eller mindre alla andra. Efter frukost var det bara att göra sig redo för hemfärd och jag kom hem till min ö runt 17 tiden. Hela söndagen tackade jag mig själv för att jag gick hem i tid då jag omöjligt hade kunnat må bättre än jag gjorde.

Helgen var mycket trevlig och ens om jag hade velat så hade jag inte kunnat rapportera om några skandaler över huvudtaget. Får tacka alla inblandade för en trevlig helg!

Imorgon bär det av till Köpenhamn för Svensk Caters Göteborgs kontor. Fredag till och med söndag skall spenderas på andra sidan Öresundsbron. Det är alltid kul att hitta på saker och när företaget dessutom betalar för kalaset så är det ju inte mindre roligt.
Många av er har säkerligen hört talas om tidigare Köpenhamns vistelser för Svensk Cater, eller Svensk Snabbmat som vi hette på den tiden, så jag tänkte att det var lika bra jag berättar om det för er alla.

Denna incident som vi kan kalla det utspelade sig som sagt vid en likadan resa till Köpenhamn kring 2004-2005 någon gång, jag tror det var på hösten precis som nu. Den gången så var resan med buss och varade bara lördag till och med söndag. Festligheterna började redan innan bussen nått till Tingstadstunneln, det kan då nämnas att det tar ungefär knapt två minuter att komma fram till Tingstadstunneln. Innan vi nåt dit hade vi fått i oss lite Jägermeister och börjat smaka på ölen, klockan var då omkring 06:00-07:00. Så fortsatte det hela resan, dock i ett väldigt lugnt tempo. Väl i Köpenhamn så blev det en pubvända på stan och efter det lite fest på ett av hotellrummen innan det var dags för middag. Efter middagen som fortskred utan att vi blev utkastade därifrån, även om det kändes som om det var nära, så bar det av ut på nattklubb. Nattklubben som fick se sig ärade av att få oss som besökare var Baronen & Baronessan. Där inne fortsatte Svensk Snabbmat sin fest mer tilltaget än på hela dagen. Som det ofta blir när företag är ute och speciellt när man inte behöver betala själva så dricks det på rätt ordentligt. Man kan väl lugnt säga att folk drack lite mer än vad som kanske skulle rekomenderas, så även jag och Daniel(Nisse).
En bit in på kvällen, eller snarare närmare natten, så kom jag och Nisse till insikt att vi fått i oss lite för mycket och att vi borde gå ut och ta lite luft. Sagt och gjort gick vi ut och tog en nypa luft och så. När vi kändes oss lite piggare så beslutade vi oss för att gå in igen, det var då vi strötte på patrull. Vakterna i dörren noterade att det var två väldigt förfriskade svenska gentlemän som ville komma in. Men då dom tyckte vi var lite väl förfriskade så ville dom inte släppa in oss. Saken var den att det inte var så varmt ute och vi hade våra jackor där inne, och dom ville vi väldigt gärna ha innan vi gick hem. Något som dom inte satte sig emot, förrän det kom fram att ingen av oss hade våra brickor på oss, dom hade en arbetskollega där inne. Vi föreslog att vi skulle få gå in och hämta den vilket vi inte fick och ingen av dom ville följa med oss in heller. Vi, eller snarare jag, förklarade för den stora styga vakten att det inte var så varmt och att vi ville ha våra jackor. Men han ville inte ge med sig. Då blev Petter lite små irriterad.. Så jag upplyste honom lite om vad som var mindre bra med Danmark i allmänhet och med hans mamma i synnerhet. Han verkade länge oberörd, men tillslut fick han nog... Som efter en blixt från klar himmel, nåväl kanske inte klar utan mer lite smågrå kanske, så låg jag på marken med en 100+ vakt på mig. Jag försökte kämpa emot men med mina händer bakom ryggen och med ett knä i min nacke var det svårt. Sedan när jag kände att han satte på mig handfängsel så insåg jag kampen förlorad varpå han lättade på trycket. Det var då Nisse tyckte vakten kunde ta det lite lugnare och tog tag i honom bakifrån( läs: mindre attack), varpå han snabbare än snabbt låg bredvid mig handfängslad på gatan i Köpenhamn. Där låg vi på den kalla asfalten och ja, där låg vi. Vi blev kvar där på marken ett tag innan våran chef kom ut och såg oss. Efter en längre diskussion med vakterna så gick dom med på att släppa oss igen. Jag tackade för det och frågade vänligt om vi nu kunde gå in och hämta våra jackor. Han sa inget till svar, men den blicken jag fick sa desto mer... Så vi fick snällt vandra hem i bara kortärmat.

Det var då och så skall det självkart inte gå denna gången. Nu är man äldre och vet förhoppningsvis bättre. Men det är en historia som lever kvar och alltid blommar upp när det blir dags för resor likt denna
Jag återkommer med en rapport om esan efter helgen.

---

Ni undrar säkert alla där ute vem som är eran hjälte! Jag har svaret, och ni finner det här!

Har ju glömt att skriva om Kents nya skiva Röd här. Det enda bandet i världen vars musik man inte laddar ner utan vars man ser till att köpa sig ett fysiskt exemplar. Den släpptes här om veckan och var minst sagt mycket efterlängtad. Efter att ha lyssnat på dom sedan starten 1995 så är Kent det enda bandet eller artisten som jag någonsin kunnat kalla "favorit band". Att dom skulle få denna utvecklingen från att man började lyssna på dom till vad dom är i dag är lite smått otroligt, fantastiskt bra. Den nya skivan Röd är underbart bra, vi pratar om fem stycken P i Betyg! Tillskillnad från alldeles för många band som bara kör på i samma gamla spår så utvecklas Kent allt eftersom dom blir äldre. Precis som ett vin så blir dom bara bättre och bättre för varje år. Så har ni inte köpt nya skivan ännu så måste ni genast göra detta.

Jag såg Kent första gången 1996 på Liseberg med min bror och hans sambo. Det var under deras turné efter skivan Verkligen där Kräm var den låten som sålde bäst. Men mina favorit på den skivan är Indianer och Thinner.
Sedan dess har det bara rullat på och dom är fortfarande ett band som berör och engagerar lika mycket nu som förr, om inte till och med mer nu. 

Jag satt här och tänkte lite på vilka låtar som är bäst och kanske till och med göra en lista av dom. Men kom snabbt på att det inte skulle gå, för det är svårt att välja ut bara några som skall vara dom bästa. Stenbrott, När det blåser på månen, Thinner, Indianer, 747, En himmelsk drog, FF, Socker, Mannen i den vita hatten, Max 500, 400 slag, Columbus, Berlin, Utan dina andetag, Hjärta, Töntarna... ja en sådan lista hade kunnat bli hur lång som helst.
Så istället för en lista så bidrar jag med två smakprov från den nya skivan här nedan.

Töntarna, fantastiskt bra video:
  Hjärta:

---

Ikväll så skall man göra debut i klubbens division 5 lag Baltic. Skall bli skönt att få röra lite på sig då det blivit alldeles för lite av den varan sen jag tog pausen från handbollen. Så jag tycker alla skall ta sig till Förbohallen i Stenkullen klockan 19:20 för att bevittna Baltics match mot Oldrik.

Nu är mitt projekt med klädkammaren äntligen färdigt. Vid projektets början var klädkammaren mer ett förråd. Ett förråd med otroligt röda väggar och tak fyllt med slitna och fula hyllor. Att man ens kunde få in så många hyllor i det utrymmet var lite imponerande på ett inte allt för positivt sätt. Tyvärr glömde jag ta en före bild, men alla som har vart här vet hur det såg ut.
För att vara en rätt oerfaren hemmafixare så har det gått klart över förväntan. Storleken på klädkammaren är inte den största och inget som man tyvärr kan göra något åt. Detta dilemma har fört med sig vissa mindre problem. Eller problem är väl kanske fel ord, mer rätt är väl något i stil med "hinder som skall överkommas". Dessa hinder har jag löst med diverse abrovinscher. En abrovinsch är för er som inte vet det även en så kallad listig lösning. Då jag som sagt är relativt grön som hemmafixare så är jag mäkta nöjd med mina fina abrovinscher.
Det har tagit sin lilla tid detta ändå rätt lilla projektet. Dels beroende på orutin och dels beroende på att jag använt mig av devisen, "det jag inte gör idag kan jag göra en annan dag".
Men det har vart ett roligt projekt och jag känner ändå att jag fått blodad tand att fortsätta på inslagen hemmafixar linje när tillfälle ges och när det kommer att behövas. För om man inte tränar så kommer man aldrig att lära sig.
Man kommer säkerligen att hitta diverse olika saker som skulle kunna ha gjorts på ett bättre sätt. Men en sak är då säker, klädkammaren är gjord med mycket kärlek. Det kan jag tycka väger upp mycket av dom eventuella bristerna rummet kan ha.

Det enda som finns kvar att göra nu är att fylla klädkammaren med kläderna som skall bo där inne. Sen finns där alltid plats att finputsa det så att det blir mer personligt. Men det sistnämnda skall hon som klädkammaren än ämnad för få bestämma själv. För det känns inte mer än rätt att hon också skall få ha något att säga till om med detta.
Men själva inflyttningen av kläderna skall jag själv se över nu framöver. Det är en hel massa kläder och dom skall alla tvättas innan, vilket kan ta lite tid. Sakta men säkert kommer dom att få flytta in en efter en. Förmodligen börjar denna inflyttning redan till helgen. Sen skall jag även se till att städa klädkammaren ordentligt innan någon flyttar in, precis så som sig bör.

Här nedan ser ni nu bilder på hur det färdiga resultatet blev.

   

Då var vi än en gång framme vid fredag och således helg. Veckorna går rätt fort får jag säga, lite väl fort ibland. Men för en annan som går och väntar på sin resa kring jul så går tiden nästan lite långsamt. Det var länge sedan man såg fram emot jul så mycket som nu.

Är nu på väg att ta mitt klädkammar projekt till en ny nivå. Det vill säga själva färdigställandet av klädkammaren/garderoben. Den är färdig målad och klar. Nu skall det bara borras och hängas upp klädstängerna och sedan bygga ihop byrån som skall in dit. Därefter bara lite krokar som skall sitta på väggen och sedan kan man beskåda det som förhoppningsvis blivit ett lyckat projekt.
När jag ändå håller på tänkte jag passa på att hänga upp hatthyllan i hallen som legat där sen i typ augusti månad. Det vore på tiden kan man säga.

Även fast man inte är sådär jättehändig så är det rätt kul att hålla på att fixa lite hemma. Dels blir det förhoppningsvis bättre än innan, men sedan känner man sig rätt duktig. Dessutom så lär man sig kanske något på vägen vilket aldrig är fel. För som jag sa, det är ju rätt roligt och då borde det bli roligare ju mer man lär sig att fixa själv i hemmet. Sedan så kan man ju även spara in pengar på "göra själv" projekt, och det är ju något man absolut kan ha nytta av i framtiden.


Nu är ju inte detta den klädkammaren jag håller på med då, utan den tillhör ju Carrie från Sex and the city. Men jag vet någon som hade blivit nöjd om hon fått en i denna storleken. För den här hemma kan kallas mycket men inte stor.

Ja då var det dags igen. Våran folkkära fotbollsspelare(?) Henrik "Henke" Larsson vill börja spela innebandy igen. Alltså hur är det möjligt frågar jag mig. Det finns ingen annan idrott i världen där någon, hur lovande man än har vart, kan sluta med idrotten i fråga när man är i tonåren. Men sedan dryga tjugo år senare ta upp denna idrott igen och göra det på absolut högsta nationella nivå. Det är vad Henrik Larsson än en gång skall göra. Han skall återuppta sitt idrottande i FC Helsingborgs innebandylag i den svenska Superligan. Superligan?! Där kan vi snacka om att ta sig själva på lite för stort allvar.
Hela denna historien om Henrik Larsson och hans innebandyspelande säger ju tyvärr mer om pajas sporten innebandy än om Henrik Larssons egentliga kvalitéer som innebandyspelare. En sådan här sak hade aldrig hänt i någon annan sport än i just innebandy. Ta en sådan idrottman som Peter Forsberg tex. som för övrigt här en hängiven Tottenham supporter. Han var i tonåren även en lovande fotbollsspelare, men han valde att satsa på ishockeyn precis som Henrik Larsson satsade på fotbollen. Det finns ingen möjlighet i världen att Peter Forsberg eller någon annans om ansetts som lovande i sin ungdo vid 38 års ålder hade kunnat börja spela i Allsvenskan i fotboll. Inte heller i handbollens Elitserie eller i ishockeyns Elitserie, detta är en sak som bara händer i innebandy världen. Detta är av en anledning.. Innebandy är ingen sport som hör hemma tillsammans med elitidrottande, detta eftersom detta är en korpidrott på sin höjd. En hobby som är kul att göra med polarna en fredags kväll inann bastun och ölen som hör därtill. Men den hör inte hemma som en seriös sport, för det är den inte.

Kommer ihåg en sak från då jag bode uppe i Kiruna. Vid ett tillfälle, omkring 95-96 kanske, skulle det vara någon form av jippo där som en del i detta stadens innebandylag skulle möta stadens stolthet, hockeylaget Team Kiruna. Självklart blev denna matchen allt annat än ett jippo eller vänskaplig. Självklart kom alla inblandade parter att ta detta på mycket stort allvar. Det prestigefyllda mötet slutade med en vinst för... hockeylaget!! Att förlora en match i sin egen sport mot ett lag från en annan sport kan bara ett lag från en korpidrott göra. Ett lag från handboll, fotboll, ishockey inte ens i curling hade förlorat mot ett lag från en annan sport. Inte ens ett lag från division 3-4 i dessa idrotter hade gjort det, men det lyckades man med inom korpidrotten innebandy.