P som i Petter

När jag var yngre så var en av mina favorit sysslesättnigar att sova. Jag sov otroligt mycket och jag sov länge. På helgerna var det ovanligt att jag klev upp innan 11, och skulle tex. min kära syster väcka mig innan det så skulle jag inte vara på något lysande humör över saken. Jag satt gärna uppe en bit in på natten och sov sedan en bit in på dagen. Som mest pågick detta under min gymnasie tid och lite där innan. Att kliva upp på morgonen var helt enkelt inte min starka sida.
Men sedan på våren efter att jag tagit studenten så fick jag jobb, faktiskt på samma ställe som jag fortfarande jobbar på, och jag blev således tvungen att kliva upp bra mycket tidigare än innan. Jag började sju på morgonen och eftersom jag bodde i Kungsbacka men jobbade på Hisingen i Göteborg så var jag tvungen att kliva upp bra mycket tidigare än innan. Efter att jag senare flyttat till Hisingen så fick jag sedan en ny tid att börja vilken var 06:00 vilket nu har tidigarelagts en halvtimma till. Nu är det till och med så att om jag har bil så är jag inte alltför sällan på jobbet runt 5 tiden. Vilket inte på något sätt är något problem. Skall jag vara helt ärlig så hade jag absolut inte velat byta tid. Att sluta 14:30 är oslagbart och då kan man utan problem lägga sig i tid då man ändå har gott om tid att göra det man skall på dagen.

Den första tiden på jobbet var mitt morgonhumör lite si och så. Men allteftersom tiden har gått så har jag vant mig. Jag som tidigare inte var en morgon människa har nu förvandlats till exakt det, och jag gillar det. Jag anser mig få ut mycket mer av dagen genom att kliva upp i tid istället för att vara vaken långt in på natten. Saker man pysslar med framåt natten är inte så viktiga att dom inte kan göras dagen därpå. Det samma gör jag under helger nu för tiden. Det är ytterst ovanligt att jag sitter uppe länge på en helg. Utan istället försöker jag komma upp i tid. En vanlig helg så kliver jag upp mellan sju och åtta vilket jag tycker är alldeles perfekt. Allt ute är tyst och fridfullt och man får vara med när allt liv vaknar till och när solen tar sig uppåt.

Folk brukar säga att dom är antingen natt- eller morgonmänniskor. Men jag anser att så är det inte. En sådan indelning kan man inte göra enligt mig. Men däremot väljer vissa att vara vaken halva natten och måste således sova halva dagen också. Men skulle alla som kallar sig nattmänniskor under en tid vända om och lägga sig i tid på kvällen och kliva upp tidigt på morgonen så hade även dom blivit morgonmänniskor, precis som jag.