Allsvenskan 2010
Nu drar den igång igen, den ständigt kritiserade men ändå så omtyckta Allsvenskan. Kvalitén är inte vad man kan hitta i ligorna runt om i europa, men intresset och passionen runt den är däremot större än på så många andra håll.
Som Djurgårdare var säsongen 2009 ingen höjdare.. Efter att ha vart den dominerande klubben under början av 2000 talet så har det från det gått rakt utför. Allt höll förra året på att nå sin botten genom en degradering till Superettan. Men som av ett mirakel höll vi oss kvar. Känslan som kom när Mattias Jonson avgjorde kvalmatchen mot Assyriska kan jämnföras med känslan av dom tre SM-gulden vi vunnit under 2000 talet.
Nu går vi förhoppningsvis sakta mot en ljusare framtid. Så är i alla fall känslan, och som sagt förhoppningen. Med en mindre finsk kolloni i truppen kan vi kanske återigen om något år vara med och slåss där uppe. Men nu närmast så gäller det bara att bli bättre än i fjol och stadigt bli bättre. Den resan börjar idag, klockan 14:00 mot Häcken i Borås. Matchen är ju tyvärr flyttad dit då planen här på Rambergsvallen, 10 minuters gångväg från mitt hem, är ospelbar. Annars är det en av dom trevligare matcherna varje säsong som jag alltid promenarar till.
Full fart framåt!! Håll tätt bakåt!!
Jag tänkte precis som alla dom där experterna tippa Allsvenskan 2010:
1. Elfsborg
2. IFK Göteborg
3. Malmö FF
4. AIK Solna
5. Kalmar FF
6. Trelleborg
7. Helsingborg
8. Djurgårdens IF
9. Häcken
10. Örebro SK
11. Halmstads BK
12. Gefle
13. Mjällby
14. Brommapojkarna
15. GAIS
16. Åtvidaberg
Skytteligavinnare: Daniel Larsson, Malmö FF. 14 mål
5 månader senare
Men jag har ju lite att stå i nu dessa dagarna som kommer. Här hemma måste det städas.. Det ser kanske inte smutsigt ut, då jag trots allt är bra på att hålla ordning runt mig. Men dammet finns där, överallt faktiskt. Så det måste jag ta tag i. Sen så måste jag ju köpa en "Välkommen hem" present så klart. Vet redan vad det förmodligen kommer att bli. Men man måste ju iväg och fixa det också. Sen på fredag blir det att hämta upp bilen som Mathias fixat, tack Mathias!, och som jag skall köra till Stockholm i för att hämta Anna. Väl i Stockholm blir det en natt på Radisson SAS Arlandia då flyget från Tokyo inte anländer förrän efter 22 på lördagen. Det var det hotellet vi bodde på innan hon flög från Stockholm via London till Rio de Janeiro i början av Oktober. Så man kan säga att detta sluter cirkeln.
Så nu är det bara att hoppas att vädret blir bättre och att det inte fortsätter snöa så som det gjort den senaste tiden.
Nu blir det snart att lägga sig i soffan för att kolla på sprint stafetten i OS. Man har ju förhoppningar om dubbla medaljer idag, så det är bara att hålla tummarna och hoppas på det bästa.
Mardi Gras
I Sverige har vi som tradition att äta fettisdagsbullar, även kallad semlor. I norrland är det även denna dagen tradition att äta bruna bönor på fettisdagen, något som jag skall återkomma till lite senare. I andra länder så som i USA och England kallas denna dagen för Shrove Tuesday och där äter man pannkakor till middag.
I mitt tycke är semlor lite lätt överskattat. Detta bakverk bestående av en vetebulle fylld med mandelmassa och grädde skulle jag tro lever mer än kanske någon annat bakverk på sin tradition än hur mycket den egentligen är omtyckt. För inget annat bakverk för nog med sig den mättnad och lätta illamående efteråt än vad en fettisdagsbulle gör i motsats till hur gott den egentligen smakar. Efteråt så undrar man alltid vad det skulle vara bra för att trycka i sig denna bulle när den lite lätt äckliga mättnadskänslan sprider sig i kroppen som en löpeld. Det kan inte heller vara bara jag som känner på detta sättet. På allt fler ställen ser man konditorier och liknande som har modifierade semlor. Då framförallt semlor där mandelmassan är utbytt mot vaniljkräm. Detta är dock något som jag inte alls tycker om. För om man nu skall äta detta traditionsenliga bakverk så skall man göra det som den skall vara, annars kan det ju kvitta. Det är som till lucia när det är dags för saffransbullen, lussekatten. Där har det kommit allt mer lussekatter utan saffran. Då är det ju inte längre en lussekatt. För även om jag inte följer alla traditioner så anser jag att man inte skall modifiera dom. Antingen så gör man det som det är meningen eller så kan man hoppa över det helt och hållet. Så därför kommer jag i år inte att äta någon semla, varken med mandelmassa eller med vanlijkräm.
Men så har det inte alltid varit. Framförallt när jag var liten älskade jag semlor. Det var bara ett problem.. I norrland som jag nämnde så är det även tradition att äta bruna bönor på fettisdagen. En tradition som min kära mamma ofta tog vara på. Så valet var då enkelt. Skulle man få äta en semla, ja då skulle man först äta sin portion med bruna bönor. Nu är det så att jag tycker att bruna bönor på alla sätt är allt annat än gott. Men ja, jag ville ju verkligen ha min semla. Så högst motvilligt åt jag upp min portion så jag kunde få min semla. Det var helt enkelt så att mitt gottesug var så mycket större än avsmaken för bruna bönor. Detta gottesug som än i dag lever kvar i allra högsta grad. Men nu är jag vuxen och kan välja annat före både bruna bönor och dessa semlor, vilket jag tyvärr gör lite för ofta. Men det är något jag försöker tänka på. Speciellt nu när jag inte tränar så mycket som förr. För om jag inte gör det.. ja då ser jag nog snart ut som en fettisdagsbulle..
Olympiska Spelen, nu och då.
Imorgon börjar vinter OS i Vancouver. Eller som det mycket trevligare kallas i Norge OL, Olympiske Leker. Låter på något sätt lite mer trevligt och kamratligt, litegrann som vinter OS är platsen där vuxna människor leker med fruset vatten på diverse sätt. Vinter OS som inte på något sätt når upp till samma nivå som sommar OS, i alla fall inte för mig. Trots att jag är född och uppvuxen i Kiruna där man har snö typ 8-9 månader om året så har jag aldrig fastnat för någon vintersport, åtminstone inte att utöva själv. Nu på OS så är det inte mycket mer än Ishockeyn, tack vare alla NHL proffs, skidskyttet och kanske längdåkningen som man bryr sig om. I övrigt så är det mest olika sporter man kan följa från soffan i brist på annat, allra helst om det finns svenska medaljer att hämta. Man kan ju tex. gnaga sig igenom en curling match bara det finns en chans till ett guld. För det kan man inte komma från. Det spelar ingen större roll vilken sport det är. Bara det finns en chans för guld så kan man titta bara för den sakens skull. För det är något speciellt med OS, sommar som vinter. Då mer än någon annan gång så är det landet som är representerat via dessa aktiva. Även dom som i vanliga fall inte kollar så väldigt mycket sport kan dras med i hysterin kring evenemanget. Det blir något av en vi känsla som inte infinner sig vid andra idrotts sammanhang bortsett från fotbolls VM, som å andra sidan engagerar mer än allt annat i idrottsväg.
Men som jag skrev här ovanför. Det som kan få en att sätta sig i soffan även om inga medaljer finns att hämta är ishockeyn, skidskyttet och längdåkningen.
Utav dessa allra mest skidskyttet. en mycket bra tv sport med två olika moment som gör det hela mycket sevärt. Sen att det dessutom finns hopp om svenska medaljer, ja till och med guld, gör ju inte saken det minsta sämre. Detta är ju dessutom den sport i OS där vi har klart bäst guld chanser. Varje lopp Helen Jonsson ställer upp i så har Sverige en rejäl guld chans. Sen att jag, hon och resten av svenska folket bör vara nöjda med ett enda guld är en annan sak. Det är bara se hur det gått för vår förre stora skidskytt, Magdalena Forsberg, i hennes OS starter.
Ishockeyn är ju bara intressant av det faktum att alla NHL proffs finns med. För utan dom så har sporten noll i värde som mästerskapssport. Titta bara på VM. En urvattnad turnering som tragiskt nog spelas varje år och som inte har alla dom bästa i världen på plats. Det är ungefär som att spela ett fotbolls VM utan proffs från Europa...
Men nu när alla proffsen är med skall det bli kul att följa hockeyn. Desutom så unnar jag Peter Forsberg ett sista guld i karriären. För något SM-guld med MoDo lär han aldrig få... Men jag tror nog trots allt att sverige får nöja sig med att slåss om i bästa fall en bronsmedalj.
Längskidåkningen för ju numer inte så ofta med sig svenska medaljer som det gjorde förr. Men det är fortfarande en mycket trevlig vintersport att se. Nu är väl det enda medaljhoppet Charlotte Kalla. Många tänker då säkert slänga in sprinten där vi har medaljchans. Men jag har personligen ungefär lika höga tankar om sprinten som alla mästerskap i kortbanesimning. Det vill säga inte alls. Dom bästa av dom sämsta är dom som satsar på det, lite grann som hockey VM.
Förr hade vi ju även rejäla medaljchanser i utförsåkningen. Men nu för tiden finns där inte många hopp om medalj där helller. Inte ens med hjälp av en katabatisk vind i ryggen. En av få som har kapacitet att ta medalj i utförsåkning är Anja Pärson, och hon är en av väldigt få som jag aldrig hoppas tar medalj när hon skall till att tävla. Inte ens i OS trots att hon är svensk.
I princip alla människor har ett eller flera egna minnen från OS som dom aldrig glömmer. Dom där stunderna som var speciella, kanske inte bara för att det var det guld som bärgades. Det har såklart även jag och jag tänkte dela med mig av mina två bästa minnen från dom vinter OS som jag upplevt:
* Jörgen Pääjärvi i OS 1994 i Lillehammer. Pääjärvi som är en puckelpiståkare som i Lillehammer slutade på en 5:e plats. Många kan nog undra hur jag kan kommaihåg detta med så glada minnen. Men saken är den att han är från Kiruna. Så när det var dags för honom att tävla i finalen så fick alla som ville på skolan ledigt från lektionen för att kolla när han åkte. Det var väldigt mycket folk som tittade och hejjade där i skolan. Just där och då var han den stora lokala hjälten.
* Peter Forsbergs straffmål på Corey Hirsch från straffläggningen i OS finalen i Lillehammer 1994. Detta är i särklass det största OS minnet som jag och säkerligen många med mig har. En helt fantastisk straff i ett så avgörande läge får det mesta annat i idrottsväg att blekna i jämnförelse. Att sedan Tommy Salo var den som säkrade allt med sin straffräddning mot Paul Kariya är något som av förklarliga skäl glöms bort i sammanhanget.´
Syns man inte, så finns man inte...
Inte många har väl missat bilden på den lilla kinesiska pojken Lao Lu som står fastkedjad vid en stolpe medans hans pappa arbetar. Då pappan inte har råd med dagisplats och ingen kan vara barnvakt så låser han fast pojken vid en stolpe med en kedja. Detta för att han inte skall bli kidnappad precis som hans äldre syster tidigare blivit.
Det är på alla sätt en hemsk historia och visar hur orättvis denna världen är. Pappan agerar av kärlek och gör det enda han kan för att han inte skall förlora sin son också. Ingen kan väl förebrå pappan för hans agerande då han måste dra in pengar för att dom skall överleva.
Men någon dag senare tog historian en ny vändning då ett lokalt dagis erbjudit pojken en gratis dagisplats i tre år efter att bilderna kablats ut över världen. Alla är nöjda och glada såklart. Lao Lu slipper stå fastkedjad, pappan slipper göra det ingen förälder någonsin skulle vilja och dagiset och dess chef samlar en hel massa pluspoäng. För varför måste det alltid vara på samma sätt. Ingen har brytt sig om denna pojken förrän nu. Nu finns där pluspoäng att hämta. Att vara den räddaren i nöden, riddaren på den vita hästen. För nu har hela världen sett vad han behöver stå ut med varje dag. Då kan man gå in och vara en hjälte. För har man möjligheten att framstå som en räddande ängel, ja då ställer man upp. Sen att det finns tusentals barn som har det lika illa och som också behöver samma typ av hjälp, det tänker man inte på.
Det är ungefär som alla välgörenhetsgalor som sänds på tv. 364 dagar om året bryr sig inte folk om att skänka pengar till varken tiggare eller välgörenhetsorganisationer. Men när TV4 sänder ett välgörenhetsprogram på tv, ja då ger folk 200 spänn för att stilla sitt dåliga samvete. Men vad händer resten av året då? Varför skänker folk inga pengar då? Varför bryr folk sig bara dom gånger det syns i media? För missären och tragiken pågår året om i världen och så även i Sverige.. Varför finns du inte alltid där? Inte för att stilla sitt samvete, utan för att dom verkligen bryr sig.
Det skänks pengar till malaria drabbade, till svältande barn och vuxna i u-länder, vilket är bra, men man glömmer alla som lever under missär i vårt eget land. Hur många där ute skänker en slant till den som tigger pengar utanför McDonalds? Hur många är det som verkligen köper en tidning som tex. Faktum och stödjer dom helösa? Inte nog många. Varför? Kanske för att TV4 aldrig gör en välgörenhetsgala för dessa människorna. För hade dom gjort det, då hade folk mest troligt känts sig tvugna att stilla sitt egna samvete och skänkt pengar.
Det är inte bara såna här välgörenhetsgalor som får människor att agera. Ni kommer väl alla ihåg Nelson. för det räcker med att säga Nelson så kommer alla ihåg den lilla noshörningen som kämpade för sitt liv 1995. Nelson föddes med en obotlig hjärnsjukdom som fick hela landet att engagera sig. För Nelson synte sju i media. Men att det fanns tusentals människor i landet och miljontals utanför våra gränser som också kämade för livet och behövde hjälp berörde ingen. Det var ingen som skänkte dom pengar eller hjälpte dom. För dessa människorna syntes inte på tv, och syns man inte där så verkar man inte finnas. Alla hjälpte och/eller brydde sig om den lilla noshörningen Nelson, för Nelson syntes.. alltså fanns han.
Men nu skall ni inte tro att jag inte tycker det är bra att Lao Lu fått en dagisplats, eller att välgörenhetsprogram drar in pengar. Tvärtom! Men dessa problemen finns dag in och dag ut året om, även om man inte ser dom i media. Det får man inte på något sätt glömma.
Det får inte vara så att man måste synas för att finnas....
Äta marsvin?
Personligen tycker jag att köpa ett djur på blocket som säljs som husdjur för att äta upp det är både moraliskt fel och direkt förkastligt. Men det faktum att dom åt marsvin i programmet tycker jag inte på något sätt är fel. Vilka är vi att säga vilka djur som är rätt att äta och vilka man inte skall äta? Vi äter nötkreatur i Sverige, något som 900 miljoner hinduer i Indien aldrig skulle göra. I Kina käkar dom hundar(det finns för övrigt en dansk film som heter så med nordens bästa skådespelare Kim Bodnia i huvudrollen) vilket vi aldrig skulle göra här. Varför har vi rätt i den frågan? I Peru äter dom marsvin, så enkelt är det. Vilka är vi att säga att det är fel?
Jag tycker inte det är fel, inte på något sätt. Vill dom äta hundar i Kina, marsvin i Peru och nötkreatur i Sverige. Ja då skall man absolut få göra det. Sedan att det finns folk som inte vill detsamma är något jag även det har full förståelse för. Allt handlar om vilka traditioner och arv man är uppvuxen under. Att vi inte äter hund i Sverige beror ju på den starka kopplingen vi har till dom som husdjur och bruksdjur. Jag skulle aldrig vilja äta hund, men kan ju samtidigt inte säga att det är fel att det finns dom som gör det. Bara för att vi inte äter det så kan vi inte säga att dom Kineser som äter dom gör fel. Detsamma med dessa små marsvin. Så låt folk få äta sin mat i fred säger jag. Men köp den bara inte på blocket....
Ikväll delas förövrigt det stora bloggpriset ut. Jag skall bojkotta denna tillställning då jag på något sätt inte blivit nominerad. Hur juryn kan ha förbisett mig övergår mitt förstånd och med min bojkott skall jag visa hela etablissemanget mitt missnöje med deras agerande. Jag uppmanar er alla att följa mitt exempel och stå upp för mig!
New York 2011
Men jag försöker leva så gott jag kan på mina minnen från en fantastisk månad. För så länge man har minnen så kan man komma ihåg. Så länge man har drömmar kan man längta och se fram emot nya äventyr.
En sak är då säker efter denna resan. Det är det att jag helt klart fått mersmak på att resa och vill göra det så mycket jag bara kan framöver. Jag vill se fler ställen av världen och självklart åka tillbaka till Thailand som jag gillade väldigt mycket.
Den egentliga planen jag hade för en resa 2010 var en resa till New York. Det var under hösten/vintern 2008 som jag mer eller mindre bestämde att jag skulle resa till New York 2010. Men sedan så träffade jag Anna och nu i höstas så åkte ju hon iväg på sin jorden runt resa. Då såg jag det som ett klart bättre alternativ att åka och träffa henne i Thailand istället för att åka till New York, inget man på något sätt ångrar sig över. Otroligt fint land!
Men eftersom Annas stora hobby är resande så lär det med all säkerhet bli många resor framöver. Jag har inte rest så mycket i mitt liv, men jag har uppskattat och tyckt väldigt mycket om det varje gång. Så nu får jag kanske sätta upp som mål att ta mig och Anna till New York 2011 istället då inte heller hon har vart där och även hon vill dit. Så från och med nästa månad så är tanken och förhoppningen att jag skall börja spara pengar för framtida äventyr.
En månad senare
Vi befinner nu oss i Patong efter att ha vart på alla dessa paradis öar tidigare. Om Patong finns det nog inte många bra saker att säga. Staden är ful och lite motbjudande. Det är fullt av horor, äckliga gubbar med alldeles för unga Thai flickor överallt. Det är en massa oljud och ,tillskillnad från alla ställen vi vart tidigare, en hel massa jobbiga Thailändare. Stranden är inte på något sätt som alla vi vart på innan. Här står solstolarna och parasollerna uppradade längs med hela stranden. Nej.. detta är inget ställe som gör detta underbara landet rättvisa.
Vi fick i alla fall ett fint rum att bo på dom sista nätterna ihop innan jag flyger från Phuket via Bangkok och Frankfurt hem till Göteborg och Hisingen.
Utsikten från vårat hotell i Patong säger det mesta om staden..
Förutom alla fantastiska ställen vi vart på under denna resan så har den även fört med sig en annan bra och nyttig sak. Jag har läst en hel massa. Det har än så länge blivit tre böcker och skall idag börja på min fjärde. Den fjärde boken är Infiltratören av Lasse Wierup. Dom andra tänkte jag lite snabbt och lätt betygsätta utan att fördjupa mig i någon slags recension:
* Snabba Cash av Jens Lapidus, PPPP. En riktigt bra och spännande bok! Längtar efter filmen som om jag fattar det rätt har premiär denna veckan.
* Svensk Maffia av Lasse Wierup & Matti Larsson, PPP. Klart intressant läsning om dom största kriminella organisationerna i landet.
* Det skall bli ett sant nöje att döda dig av Magdalena Graaf, PP. Första halvan av boken var väldigt intressant och bra. Men sen så var det mest en massa dravvel... synd, för den började som sagt rätt bra.
Nu återstår det att se om denna resan får det inflytandet på mig att jag börjar läsa mer även när jag är hemma i vardagen. Det kommer ju inte ske i denna utsträckningen kan jag lova. Men en bok lite då och då skulle ju inte skada. Jag kanske helt enkelt får avsätta lite bokläsningstid varje vecka.
From Koh Lipe with love
Nu är det endast två dagar kvar här på paradisön Koh Lipe innan vi påbörjar våran resa uppåt landet igen med slutmål Bangkoks internationella flygplats för resa hem till Göteborg och Hisingen igen. Men till hemresa är det fortfarande en vecka kvar. Innan dess skall vi spendera ytterligare två nätter här på Koh Lipe. Efter det skall vi åka båt upp till Phi Phi igen. För när vi var där i början på resan så låg jag mer eller mindre sjuk dom tre dagarna vi var där. Så nu tänkte vi göra det som vi inte kunde göra då. Efter det blir det någon natt i Phuket, mest för att det är därifrån vi skall ta flyget. Jag skall åka därifrån till Bangkok och vidare mot Göteborg och Anna skall flyga från Phuket till Suratthani för att möta upp Louise.
Vi har haft det riktigt bra här på Koh Lipe den tiden vi vart här, vilket sammantaget kommer att bli en vecka. Stränderna är helt fantastiska med alldeles klart vatten och möjlighet att snorkla och se en massa färgglada fiskar mm direkt från stranden. Den relativt lilla gågatan bjuder på allt som en Thailändsk ö bör med mat, massage, små affärer mm. Tempot är väldigt lugnt vilket är väldigt skönt. Det enda lilla tråkiga är väl att det är väldigt många svenskar på ön så det känns i det avseendet inte lika unikt.
Igår var vi ute på en snorkelutflykt kring öarna runt omkring Koh Lipe. Att snorkla är inget jag direkt gjort förut så här på riktigt, men jag måste säga att det är något jag tycker väldigt mycket om. När man ligger där i vattnet med cyklop, snorkel och simfenor på och tittar ner i korallerna så befinner man sig i en helt annan värld. Alla andra ljud är bortstängda och kan se alla dessa djur nere i havet, helt otroligt måste jag nog säga att det är. Sen så bjuder denna ön med omnejd in till en mycket bra snorkling då det finns otroligt mycket att se väldigt nära land. Så det behöver inte vara så svårt att ta sig till allt sin är värt att titta på.
Idag var den stora uppgiften att få tvätten tvättad. Tvättpåsen har växt sig stor, och eftersom vi imorgon måste packa för utresan dagen efter det så var tvätten prio ett idag. Det mesta lämnades in för tvättning, medans Anna skötte resten.
Efter det blev det en promenad följt av lite sol och bad.
Idag är det klarblå himmel här med lite blåst. Vädret har under veckan här vart bra men inte fantastiskt. Det har vart lite moln på himlen men fortfarande väldigt varmt. Två nätter har det regnat, men än så länge inte dagtid.
Ha det nu så bra mina vänner! Det skall jag och Anna i vilket fall. Här blir det nu en Chang eller två inne i "stan" och lite mat på det.
//Petter
Rapport från Thailand
Det är nu två veckor sedan Anna mötte mig på flygplatsen i Bangkok. Det har vart svårt att få denna bloggen uppdaterad av olika anledningar. Den främsta är att vi inte suttit så mycket vid internet sedan vi hade wifi på rummet i Bangkok. För sedan dess så har vi fått betala för internet på dom olika öarna vi vart och det har vart både dyrt och väldigt långsamt. Men nu så tänkte jag ta tag i detta och sammanfatta denna tiden med att betygsätta det jag än så länge har upplevt. Det gör då efter min alldeles egna skala bestående av P. Då helt enkelt ett överstryket P är det lägsta betyget och PPPPP är det högsta.
Resan startade den 21 december från Landvetter flygplats omkring 17 tiden. Ner till Frankfurt gick allt som planerat, det var typ 40 min sent men det är det väl alltid när man flyger. Väl i Frankfurt på denna enorma flygplats så hittade jag snabbt till rätt gate. Eller snabbt och snabbt. Jag gick i säkert 30 minuter utan större stopp innan jag kom fram, men det var inga problem att hitta. Men det var där problemen började.. Först kom vi på planet en timma sent. Sen när vi väl var på planet så satt vi på planet i uppemot en o en halv timma innan vi fick höra att flighten blivit inställd och att vi blev tvungna att lämna planet. När vi kom ut möttes vi av en uppsjö av provisoriska tältsängar i trä. Vi fick inget veta, men man förstod att man skulle bli kvar där ett tag…
När väl planet, efter ytterligare förseningar, lyfte så var vi 19 timmar sena från Frankfurt. Ingen rolig start på resan, men nu var vi iaf på väg. Planet var gammalt, det var trångt och ingen tillgång till egen film eller så. Servicen var undermålig. Inte bra helt enkelt.
Lufthansa får således i betyg: P
Väl framme i Bangkok stod där min alldeles underbara Anna och väntade. Alldeles sommar fin och glad. Riktigt skön känsla att träffa henne igen efter så lång tid.
Vi spenderade tre hela dagar i Bangkok ihop, vilket var en riktigt trevlig och enormt stor stad.
Andra dagen var vi på Thaiboxning i Thailands mest ansedda arena, Rajadamern. Detta var sjukt bra och riktigt underhållande. Många av fighterna var riktigt bra och det var riktigt bra fart på publiken där alla på läktaren tycktes satsa pengar på varje fight. Känslan bland publiken var väldigt mycket som publiken i öppningsscenen i Hot Shots när Charlie Sheen skall till att fightas med knogarna doppade i gummibjörnar.
Rajadamern får PPPP.
Julafton firade vi genom att först mysa på hotellet med en stor skål svensk godis som jag tagit med. Efter det så bar det av till Moon Bar. Denna baren finner man på den 61 våningen på en av dom många skyskraporna i Bangkok. Där uppe på den 61 våningen under bar himmel med hela staden under sig så drack vi drinkar och beundrade utsikten. Helt otroligt vackert var det. Att sitta där uppe och se Bangkok breda ut sig under en är något av det mest storslagna man sett.
Moon Bar får PPPPP
Under tiden i Bangkok hann vi även med att titta på lite andra saker så klart. Vi var en vända till Khao San Road som är något av alla backpackers mecka. Vi var på Grand Palace som är det tempelområde som alla kungar i Thailand bott, fram till den nuvarande då som valt att inte bo där. Vi har vandrat runt i köpcenter och vi har fått thaimassage. Bangkok var en mycket trevlig stad får jag säga.
Bangkok får PPPP.
Efter Bangkok så bar det iväg mot Phi Phi Island. Detta med flyg mellan Bangkok och Phuket och sedan båt mellan Phuket och Phi Phi.
Tyvärr så blev inte vistelsen riktigt vad vi hoppats på… Jag mådde inte riktigt bra under tiden vi var där så vi kunde typ inte göra något av det som vi ville ha gjort. Först fick jag feber som höll mig sängliggande ett helt dygn. När febern gick ner så kom magbesvären. Magkramper som förde med sig att man fick skaffa sig klippkort på toaletten. Men allt detta löste till sig efter ett besök hos doktorn. Där ordinerades jag antibiotika i form av otroligt rosa tabletter att äta i tre dagar och någon form av inte så välsmakande apelsinig vätskeersättning. Redan knappa dygnet senare så kände jag mig i form igen.
Så vi har som jag sa inte kunnat göra dom utflykter och annat som vi hade velat på Phi Phi. Men som planen ser ut just nu så kommer vi att åka förbi där en vända på vägen upp genom landet igen innan det bär av hemåt för mig..
Att vara sjuk på semestern får P.
Hur detta kan vara bättre än Lufthansa frågar ni nu er. Jo, för så här är det. Hellre ligger jag sjuk i sängen och ser paradiset utanför fönstret än på en taskig säng på en flygplats ovetandes om något alls.
Efter Phi Phi bar det av till Koh Lanta där vår alldeles egna lilla bungalow stod och väntade på oss, fast så liten är den ju inte. Den var omkring 30 kvadratmeter plus toalett med dusch utomhus under tak utan insyn och en mysig terrass. Därifrån tog det knappa 2 minuter att gå till havet så vi hade inte så mycket att klaga över. På Koh Lanta så blev det rätt mycket slappa plus att vi en av dagarna hyrde varsin moped och utforskade ön. Vi fick se endel spännande saker som t.ex.. en liten apa, en rätt stor varan(ungefär som en mindre hund), lite elefanter, fladdermöss och ett lite väl litet vattenfall som vi hade hoppats lite mer på.
Det var även på Koh Lanta som vi firade in det nya året tillsammans.
Nyårsfirandet inledde vi med att dricka öl på våran veranda och spela vänd 10. Anna vann, grattis Anna. Jag har tydligen lärt upp henne bra. Efter det gick vi och åt en välsmakande stek på en italiensk strandrestaurang. Därefter så gick vi utmed stranden för att hitta ett lämpligt ställe att dricka drinkar och fira in det nya året. Vi hittade ett mycket trevligt ställe där vi slog oss ner jämte en eldplats. Där satt vi och drack lite drinkar och kollade på en kille som hade en eldshow. När tolvslaget närmade sig så förberedde Thaiarna som arbetade där ett fyrverkeri. Säkerheten kring uppställningen av pjäserna hade väl lite mer att önska, så även säkerheten kring deras avfyrningar. Men det var helt klart fint inledningsvis och vi satt riktigt bra till. Efter en kort stund så började folk ropa och skrika. Vi gick och kollade vad allt stå hej berodde på. Då hade en missriktad raket träffat en bungalow bakom restaurangen och taket hade fattat eld. Vi och ett gäng med oss tog snabbt tag i saken. Jag och Anna sprang och hämtade vatten medans några andra fick koncentrera sig på att släcka elden. Om vi får säga det själva så organiserade vi denna vatten inhämtning riktigt bra, sann svensk organisation. När elden väl var släckt så gick vi hem för att sova. En trevlig kväll fick en actionfylld avslutning och vi tyckte väl att det fick markera slutet för en mycket trevlig nyårskväll.
Nyårsfirandet får PPPP.
Efter Koh Lanta styrde vi mot Koh Lipe. Koh Lipe är en väldigt liten ö längst ner i Thailand, fortsätter man söderut kommer man till Langkawi som tillhör Malaysia.
Vi blev upphämtade från hotellet på Koh Lanta omkring 08:30 för att klockan 10:00 åka mot Koh Lipe. Men diverse problem med vad det nu kan ha vart gjorde att vi inte kom iväg förrän vid 11:00. Då uppkom nästa problem.. båten hade ingen A/C. Sex timmar på en båt utan A/C är inget man vill. Nya problem med båten gjorde att vi fick byta båt efter halva vägen. Denna gången till en överfull och överlastad båt, som dock hade A/C. Så även om färden var lite oroande så var den behagligare än den innan. Tillslut kom vi iaf fram till Koh Lipe som direkt vid första anblicken såg ut att vara en fantastisk ö.
Resan mellan Koh Lanta och Koh Lipe får: P
Väl på Koh Lipe så hittade vi en liten bungalow att spendera dom första två nätterna i. Även om det fanns mer att önska från den, som t.ex. att golvplankorna inte skulle ha springor och väggarna inte skulle släppa in djur så var den rätt mysig.
Efter två nätter bytte vi till en annan strand som ser ut precis som ett vykort när du tittar ner på den, fantastiskt är det här. Vi bor i en bungalow som ligger upp en bit för en kulle jämte stranden. Otroligt fint är det här och detta är väl så nära paradiset på jorden man kan komma skulle jag tro. Här blir vi förmodligen kvar till den 11 januari då vi påbörjar våran resa uppåt landet igen.
Koh Lipe får efter halva tiden på ön: PPPPp
God fortsättning på er allesammans och ta hand om varandra!
//Petter
Då var det dags!
Jag har länge avundats dom som gör resor likt denna men aldrig tidigare tagit tag i mig själv och gjort något likt detta, för detta måste jag ju självklart tacka Anna. För utan henne så hade detta alldeles säkert inte hänt. Jag har inte rest sådär otroligt mycket i mina dagar, men kan ändå säga att jag tycker om att resa. Kan låta motsägelsefullt då man inte lämnat landet för många gånger. Men varje gång jag har gjort det så har jag tyckt väldigt mycket om det. Att se andra kulturer och äta annan mat är något jag uppskattar väldigt mycket. Så sett till det så borde denna resan bli klart underbar, vilket jag är rätt övertygad om att den kommer att bli.
Som jag skrev innan så är nu ryggsäcken packad. Allt är med, och om det nu är så att jag glömt något så må det vara hänt. För passet, badbyxorna och visa kortet är åtminstone nedpackat och på dessa saker kommer man väldigt långt. Har även laddat upp med en massa musik så jag har förströelse på planet, får tacka min underbara syster för lånet av hennes iPod! Tänkte även passa på att läsa lite vilket jag inte gjort på ett tag. Har med mig Snabba Cash som jag har avsett att läsa för länge sedan. Men nu har man 12 timmar flyg innan man är framme i Bangkok, så en del borde man ju hinna med på den biten tycker man.
Jag kommer i den mån det finns möjlighet uppdatera bloggen under resans gång och jag kommer att lägga upp bilder på Facebook. Vi har ju Annas lilla bärbara dator, även kallad Mini, så det borde bli ett och annat blogg inlägg och bilder att dela med sig av.
Lämnar Sverige och Landvetter 17:10 idag för avresa mot Bangkok via Frankfurt. Hemma igen är jag den 17:e januari. Ni får alla ha det så bra, ta hand om er. Vi ses när jag kommer hem igen!
Världens bästa julsång
#5 Fronda- Nu kommer det tomtar
#4 Adolphons & Falk- Mer jul
#3 Tyskarna från Lund- Achtung x-mas
#2 Carol of the bells
#1 The Pogues & Kirsty McColl- Fairytale of New York
Petter, en morgonmänniska
Men sedan på våren efter att jag tagit studenten så fick jag jobb, faktiskt på samma ställe som jag fortfarande jobbar på, och jag blev således tvungen att kliva upp bra mycket tidigare än innan. Jag började sju på morgonen och eftersom jag bodde i Kungsbacka men jobbade på Hisingen i Göteborg så var jag tvungen att kliva upp bra mycket tidigare än innan. Efter att jag senare flyttat till Hisingen så fick jag sedan en ny tid att börja vilken var 06:00 vilket nu har tidigarelagts en halvtimma till. Nu är det till och med så att om jag har bil så är jag inte alltför sällan på jobbet runt 5 tiden. Vilket inte på något sätt är något problem. Skall jag vara helt ärlig så hade jag absolut inte velat byta tid. Att sluta 14:30 är oslagbart och då kan man utan problem lägga sig i tid då man ändå har gott om tid att göra det man skall på dagen.
Den första tiden på jobbet var mitt morgonhumör lite si och så. Men allteftersom tiden har gått så har jag vant mig. Jag som tidigare inte var en morgon människa har nu förvandlats till exakt det, och jag gillar det. Jag anser mig få ut mycket mer av dagen genom att kliva upp i tid istället för att vara vaken långt in på natten. Saker man pysslar med framåt natten är inte så viktiga att dom inte kan göras dagen därpå. Det samma gör jag under helger nu för tiden. Det är ytterst ovanligt att jag sitter uppe länge på en helg. Utan istället försöker jag komma upp i tid. En vanlig helg så kliver jag upp mellan sju och åtta vilket jag tycker är alldeles perfekt. Allt ute är tyst och fridfullt och man får vara med när allt liv vaknar till och när solen tar sig uppåt.
Folk brukar säga att dom är antingen natt- eller morgonmänniskor. Men jag anser att så är det inte. En sådan indelning kan man inte göra enligt mig. Men däremot väljer vissa att vara vaken halva natten och måste således sova halva dagen också. Men skulle alla som kallar sig nattmänniskor under en tid vända om och lägga sig i tid på kvällen och kliva upp tidigt på morgonen så hade även dom blivit morgonmänniskor, precis som jag.
Nu biter inte grissjukan på mig!
Köande för att vaccinera sig uppmanades att bilda denna kö utanför dörren, då det inte var någon där just innan mig i detta syfte så valde jag att gå in. Väl inne mötte jag en man som frågade om jag var där för att vaccinera mig, ja svarade jag varpå han gav mig ett papper i handen tillsammans med orden: "Fyll i detta papper och kom sedan fram med högerarmen". Jag gjorde som jag blev tillsagd, och på under en minut var det hela över. Mycket effektivt får jag säga!
Jag som personligen inte är ett direkt fan av sprutor kan tycka att denna var lite väl löjlig. Med allt snack runt denna sjukdomen så hade jag målat upp en bild av en rejält stor och smaskig spruta som skulle lämna rejäla spår efter sig. Men nej. Så var det inte, inte ens nästan. Man kände inte ens den komma in i armen och ja, man kände inget. Förvisso inget som jag egentligen är missnöjd över. Men den var helt enkelt inte vad jag förväntat mig.
Blossa Clementin får PPP
Jag är personligen en som gillar glögg runt juletid, det höjer helt klart julstämningen. Så jag såg rätt mycket fram emot denna utgåva. Så idag efter maten så värmde jag min kopp i micron. Den är helt ok men inte mer. Det är ju ingen revolutionerande god smak, men den är heller inte äcklig på något sätt. Så eftersom jag gillar vanlig glögg så får ju blossas vanliga glögg PPPP av PPPPP möjliga, måste ju finnas utrymme för förbättrning. Så då blir betyget för Blossa Clementin PPP av fem möjliga. Den smakar inte så mycket clementin som jag hade hoppats på, och vilket man kan förvänta sig av denna glögg.
Men detta är nog en tradition som jag från och med i år skall ta fasta på och införa. Alltid kul att testa nya saker och kul att ha något att se fram emot runt juletid. För just det där med traditioner är något som man förlorar lite i och med den dagen man flyttar hemifrån. Det är då man skall skapa sina egna traditioner och det är något som inte riktigt satt sig för mig ännu så här snart sju år sedan man lämnade pojkrummet. Men man får jobba på det och i framtiden när man förhoppningsvis har en egen familj så skall julen, som sig bör, vara fylld av en hel massa roliga traditioner!
